DET FINNS INGA URSÄKTER FÖR ATT INTE PLÖJA SIG IGENOM DEN HÄR TEXTEN.

Och som jag har väntat på det här tillfället:
Jag bodde på Köttbullsgatan nummer fläsk,
tre trappor upp på nedersta botten.
Jag låg i min bottenlösa säng och läste ointressanta tågtidtabeller som jag hittat i en bladlös pärm.
Plötsligt hörde jag ljudlösa steg i trappan
och en flintskallig man med rött hår,
och med en bladlös kniv utan skaft, kom in i rummet.
Han stack kniven i hjärtat på mig.
Som tur hade jag hjärtat i halsgropen.
Och med hjärtat i halsgropen sprang jag ner till den försvunna hamnen.
Båten tutade och bryggan gick.
Men så blev jag skeppsbruten och flöt iland på en rostig spik.
Jag kom till en obebodd ö full med vildar.
På stranden såg jag ett gäng nakna kannibaler dansa med händerna i byxfickorna.
Jag sprang till en uppbrunnen hydda, sparkade in dörren och hoppade in genom fönstret.
Där låg en död man och läste levande livet
och på ett tomt bord låg två uppätna mackor och ett fulladdat gevär utan kulor.
Jag åt upp mackorna, tog geväret och gick in i djungeln.
Solen började skina, jag sprang in i en grotta för att inte bli blöt.
Inne i grottan stötte jag på två hungriga tigrar som rapade mätt och belåtet.
Den ene sköt jag med mitt sista skott.
Den låg i vägen för utgången och jag var tvungen att lyfta upp den för att komma ut igen.
Då fick jag ryggskott och med det sköt jag den andre.
Jag sprang ut i djungeln igen och ramlade ner i en grop.
Där fann jag mig stå öga mot öga med ett livsfarligt lejon som spann och jamade vänligt.
Nu hängde mitt liv på en skör tråd
och på den tråden klättrade jag upp.
Sedan sprang jag bort till stranden och skrek så det eka,
och i den ekan rodde jag hem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0