A - B - N - A

Dagens negativa laddning: Höll på att bli utan slutbetyg. Av en ren slump (en lärare som först nu, efter cirka två månader, reagerar på att jag inte kommer på lektioner) visar det sig att jag inte har tillräckligt med poäng för att få en komplett gymnasieutbildning. Reslutat? En IV-kurs. Period 3. Å jag riktigt skuttar av glädje, gosar mig i tanken att få stiga upp tidigt på måndagar och spendera fredagseftermiddagarna med Folkungas estetiska anda. Paletter och stativ.

Dagens positiva laddning: För att kompensera mitt kritiska tillstånd spenderade jag onödiga pengar på Pans Labyrint och Oliver & Gänget. Eller nej, det var inga onödiga pengar, utan precis vad jag behövde. Spanskt som inte liknar "L'auberge espagnol"  och något lättsamt med talande djur i storstad. Vuxet och barnsligt.

24 februari.
Säg, det här är inte vilken tisdag som helst.
Fettisdag, bokrea start, förlovningstider och, tada, dagen för offentlig förnedring.

Efter att ha stressat ner till stan (maxpuls) parkerar jag min cykel på Filbytertorget, oger som aldrig sover, ständigt besökt och fyllt av människor. Jag är illröd om näsan tack vare kyla och snuva, håret spretar okontrollerat åt alla tänkbara håll och jag flåsar som om ventilationssystemet lagt av. Fem meter framför mina fötter står ett TV-team på 2 pers, och när jag kommer gående känner jag hur reportens ögon scanar av gågatan på intervjupersoner.
En öron sökande efter sitt middagsbyte.
Hjälplöst fastnar jag i hans klor.
Han: Hej. Vi kommer från extremt-lokal- dagstidning. Har du tid att svara på ett par frågor?
Tänker nix. Nope. Hanna. Nej!
Jag: Javisst!
Med filmkamera inzoomad och mick upptryckt i ansiktet går han igång och börjar prata om att Kronprinsessan Viktoria och Daniel har förlovat sig.
Herregud. Var det detta skulle handla om? Baggis! Jag har ju suttit bänkad hela dagen, uppdaterat mig med extrainsatta nyhetssändningar var och varannan kvart
Och så spinner han på. Lite för laddad och matad med allt jag intagit ifrån kungahuset under dagen vill jag säga så mycket som möjligt. Det går relativt fint ändå. Försöker samlar mig, varva ner och inser att snart, när som helst är det här över.
Sista frågan kommer.
Han, något i stil med: Tycker du det är bra att vi har ett kungahus i Sverige?
Jag: Ja.
Han: Varför?
Jag: Varför inte?

Så här har ni mig. Hanna i ett nötskal. Hon som har svårt för att välja svart framför vitt eller ja framför nej. Hon som helst väljer grått och kanske.
Kunde jag inte, för en gångs skull förmå mig att komma på något annat. Varför inte? Vadå varför inte?
Jag tack för mig, drar halsduken högt över öronen och ilar från min offentliga förnedring.
Såhär i efterhand tröstar jag mig med att det bara är 200.000 potentiella svenskar som kommer att ta del i min intervju.
Så länge det inte läggs ut på YouTube vill säga.

Spontan studiedag, så här sitter jag och fingrarna, jag riktigt kletar och kelar med min studentmössa. Den är så fin, elegant. Nog för att det betyder otur (vidskeplig, det är jag), men skulle man inte kunna få prova den? Bara lite, lite, lite? Jag menar, om jag sätter den bak och fram så borde det väl inte spela någon roll, och när jag ändå är i farten finns möjligheten att den sätter sig lite fint på sniskan.
Eh, behärska dig fröken!
Du kan hålla dig fram till maj.
Det är ju faktiskt inte så långt kvar.
Oh. My. God.

Hoppas för övrigt på en offentliggörande under dagen. Och bokfynd.

Jag har drabbats av idétorkad. Bevattnar mina tankar och låter fröna gro.
(Och under tiden låter jag SATC-gänget ta över).

Förlåt om ni just satte lördagsgodiset i halsen. Tar på mig den.
Jag kunde ha valt att censurera gårdagens fångst. Not.
Sushi på svenska. Massmord.
Lämnad åt fiskelyckan, och efter ett tag så inser jag att den ryckande känslan i spöt inte går att urskilja.
Antingen är det någon som intresserar sig för mitt drag under ytan ,
eller så är det min egen lekande puls i fingertopparna.
Fan, det låter säkert helt snedrivet, men det var länge sen jag kände mig så levande.
Medveten om varenda sinne jag besitter.
Pimpla. Det är något som borde göras oftare.

Konsten att fördriva tid i huvudstad:
Sticka (runtrunt).
Mala filmer (när det inte finns TV-spel att tillgå blir det filmer. 3timmarsmördare).
Städa (jag blir alltid lika frustrerad över stöket i köksskåpen. Börjar ana en viss "pedantism" hos mig själv).
Jämra (vadvilljagvadvilljagvadviljagvadvilljagvadvilljagfrågeteckenutropstecken).
Fynda (den där halsduken jag dragit i i tider var nedsatt med cirka 84%. Woho!)

Så fort du slappnar av så slår allt tillbaka.
Omformaterar hårddiskar och C-vitamin boostar.
På återssende.

Obehagliga symptom (jag behöver lov).
Allt går i ultrarapid (lov). Ut över gränser (lov).
Till månen och tillbaka inom loppet av en
hundradelsmillimikronanonpikosekund (lov).
Hyperaktiv. Sömnbrist.

Jag återkommer, och tackar för den vackraste och mest fantasirika kommentaren jag fått på länge.
Flytta på dig ungjävel. 
Det kan inte ha smakat rumstempererad apeslsinjuice och dillkaviar det där inte. 


 

Som att klamra sig fast i benen när du är stillastående /
Det är nu jag vill bekänna allt  / 
Raklång på likblek isgata/
Tatuera in kärleksförklaringar i dina hälar /
Broderar milslånga romaner i rött /
Skrika ut förklaringar /
Men du kommer inte att höra /
Tystnaden blir högljud /

Du står där /
Otillräcklig /

(Syster och jag djup försjunkna i naturkunskap och fysikens lagar)
P: Kom ihåg att ni ska lära er saker hela livet. Ha inte för brottom.

Från Linköping till Stockholm.
Här: Heja Carro!
Där: "Snälla, Snälla"

Någon minut senare.
Här: Ja!
Där: Hela kultureliten applåderar denna kulturtant!
Här: OBS - och hennes stövlar. Hjärta till hjärta?

Som sagt - aldrig mer ett hekto räkor.
Och aldrig mer skaldjur överhuvudtaget.
Ofrivilliga DETOX-kur.

Så nu sitter jag här och tycker förjävligt synd om mig själv.
Ångrar alla beslut som fattats de gångna 24 timmarna.
1. Räkorna
2. Varför jag inte hyrde Moulin Rouge (herreminge - Your Song - Mcgregor - B.L.Ö.D.I.G.T)..
3. ..Eller köpt Gossip Girl-boxen

Suck.
Lär väl få ångra att jag överväger att bänka mig framför Melodifestivalen. 

Kön på Hemköp kan ha varit det värsta jag utsatt mig själv för på länge.
Ni vet. Matkorgen. Innehållet. 
Blotta sig själv offentligt. 

Aldrig mer ska jag köpa ett hekto räkor. 
Aldrig.  

Och jag kommer sitta under olivträd.
Stinka äkta, genuin, grekisk vitlök.
Promenera längst med någon av de 240 stränderna.
Drick inhemskt vin och skaldjur på en tavernor vid småbåtshamnen.
Och naturvetare som vi är- ett plus i kanten - Pythagoras hemort.
Grekland - Samos - Pythagorion - 3:e till 10:e Juni.
Hoflund. Wikström. Wenner. De la Motte. Blake Elmvall.
Å så jag. Wessman.