Klipp. Tänker oklanderligt snyggt som C to the hung. Drog för ovanlighetens skull mascaran över fransarna i morse, och nu känner mig lika stel som en död fisk(?). Och jag har vanliga kläder på mig också! Vad hände?
"Som en blixt från klar himmel drabbar passionen dig. Kanske är det ett förhållande du redan har som plötsligt blir glödhett, kanske handlar det om en helt ny flamma. Oavsett vilket så står flera av dina vänner helt handfallna, och du får mer kritik än stöd av dem när du följer ditt hjärta". Magasin 1.
"En tid av positiv förändring är i sikte. Fatta några avgörande beslut inför framtiden och börja sätta planerna i verket. Julen blir en tid av healing som ger energi till själen och stimulerar dina drömmar. Koppla av och njut så mycket du kan. Familjesituationen bli stabilare och du får stöd och uppmuntran från oväntat håll. Låt dig inte utnyttjas, lär dig att sätta gränser". Magasin 2.
"Nyår blir glittrigt och spännande. Du möter en person som attraherar dig. Samtidigt som du vill lära känna den här människan ringer en liten varningsklocka längst bak i huvudet. Du vet inte om han/hon är bra för dig, men samtidigt är det spänningen som väcker din nyfikenhet. Vinner ditt förnuft eller din känsla den här segern". Magasin 3.
Ibland så måste jag bygga vardagens spänningar/förväntningar på, egentligen, oberäkneliga grunder.
Maxat, socialt, umgänge när Karin kommer in till stan. Amalia, Amalia (då jag inte sett skymten av vettigt folk de tre gångna veckorna, vår senaste fredagsfika vill säga). Och ja, vi ska sitta och dregla över varandras sällskap, och ja, som de "Team Edward"-fantaster vi är ska även bioduken få sig en dusch av popcornpräglat tonårssaliv. Hur bra låter inte det? Det kommer bjudas på 70/90 räkor och stinkost också. Nu låter det riktigt bra.
September 2001. Vad gjorde du? Vad gjorde vi? Vad du gjorde vet jag givetvis inte, men själv hade jag just börjat på ett nytt arbete i Stockholm, samtidigt som jag slet med att få mitt och barnens liv i ordning efter en skilsmässa. Och vi var nog alla mer eller mindre upptagna med det som hände den där tisdagen i New York, då tornen föll.
Det inte bara känns som länge sedan. Det är länge sedan. Det där arbetet har jag lämnat bakom mig, jag är numera omgift och mina pojkar har vuxit upp och blivit män. Åtta år är en lång tid.
I september 2001 fängslades den svenske medborgaren Dawit Isaak i Eritrea. Under hela denna tid har han förblivit inspärrad i olika helveteshålor – det lär finnas över 300 av dem i landet. Tortyr är inget ovanligt; Dawit Isaak är en av dem som drabbats. Samtidigt är fängelsesystemet som sådant brutalt, och hänsynslöst. Somliga fångar sitter inburade i underjordiska hålor, andra i oventilerade fraktcontainrar. Och somliga fängelser är föga mer än dödsläger, dit fångar släpas för att aldrig mer återvända. För att dö, grävas ned, glömmas bort.
Vad hade då Dawit Isaak gjort i september 2001? Jo, han var journalist på landets största tidning, och där rapporterade man om en grupp styrande som krävt vissa demokratiska reformer. Det räckte. Någon rättegång har aldrig hållits.
Hans brott var yttrandefrihet.
Yttrandefrihetens flerhundraåriga princip bygger dels på tanken att var mänska, på grund av det förnuft hon är född med, har rätt att bestämma inte bara över sig själv, utan även över styrseln i det land hon lever i. Dels faller den tillbaka på en enkel men bara långsamt uppdagad insikt: att det inte är tvivel, ifrågasättanden och avvikande åsikter som gör ett samhälle svagt, utan i stället frånvaron av detsamma. Det påminns vi om inte minst i höst, 20 år efter murens fall. Censur utsöndrar en syra som upplöser just det system det är tänkt att skydda. Och förr eller senare faller alla diktaturer. Alla.
Liksom att luften inte är något vi tänker på, så länge som den finns där, är det lätt att bara ta yttrandefriheten för given, om man aldrig behövt pröva på dess motsats. Eller, som Dawit Isaak, behövt betala dess pris. Samtidigt är yttrandefrihet något odelbart, även i så måtto att man som enskild aldrig kan förvänta sig något man samtidigt är beredd att låta någon annan stå utan. Friheten att yttra sig. Eller, i förlängningen, friheten själv. Principen prövas alltid i det enskilda fallet.
November 2009. Dawit Isaak sitter fortfarande fängslad. Vad gör vi? Vad gör du? Åtta år är en lång tid.
Peter Englund, Svenska Akademiens ständige sekreterare
1) När du får tid (nu) uppsöker du närmaste florist (förhoppningsvis så är utbudet av snittblommor minst lika bra i Kanada som hos Interflora på St:Larsgatan).
2) Alla goda ting är tre, och gerbera vet jag att du tycker om. Helst neonrosa.
Plocka till dig och bind en bukett. Betala.
3) Nu behöver du nya underkläder. Victora's Secret säger jag. Go! Invändningar undanbedes.
Be expediten att slå in dom (nej tack. Inte julpapper). Betala.
4) Bege dig "hem".
5) Sätt färgklickarna i vatten.
6) Har du dina pennor i närheten? En sax? Bra. Tillverka att kort som du överrumplar med fina ord (det enda kravet jag har är ett det tydligt ska framgå att det här är från mig, till dig).
7) Lägg ditt nyinköpta paket (vars innehåll du i övrigt redan glömt/förträngt) bredvid vasen...
8)...och knyt kortet i en av stjälkarna.
9) Så.
10) Grattis till 19 år K! Eller Congratulerar som vi säger på svengelska.
(Rätt ska vara rätt. Utgifterna tar vi när du kommer hem. Spara kvittona).
med "Far är rar"-tryck som har getts bort denna finsöndag?
Och på tal om muggar.
Rätta mig om jag har fel,
men visst är en mugg och kopp två helt skilda ting?
(Diskussionen har varit rykande het).
Enligt Wikipedia är det så här ett farsdagsfirande ska gå till
(ja, de kallar det till och med anvisningar?):
Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång.
Far hälsas om morgonen med sång av barnen.
Han bjudes före uppstigandet på gott kaffe och bröd, berett av barnen. Han hedras med blommor och en liten gåva.
Honom beredes, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete under den dagen. Barnen bädda, sopa, laga mat och diska.
Vid eftermiddagskaffet eller på aftonen hålles en liten högtidlighet, där mor i huset medverkar. Något vackert läses upp utantill, och hjärtats tack bringas Far, som är hemmets sammanhållande kraft. Barnen utbedja sig Fars förlåtelse för ohörsamhet och bristande tacksamhet, för allt som vållat Far sorg, suckar, bekymmer och svårigheter.
Frånvarande barn hälsa far med brev eller telegram eller vykort, som särskilt gjorts och tillhandahålles för fars dag.
Jo men grattis pappa! Typ.
Hoppas att du inte blev besviken över Amanda Jenssens nya skiva
och att jag var på ICA Maxi klockan 07:38 för att handla ditt favoritpålägg?
