don't take your love to town


Jag vill inte inte lova mig själv en ny färdväg.
Nya vyer över betonggjutna landskap.
Resan är så bekväm, och bekvämt är tryggt.
Välkänt.
Det går på rutin.
Farthållare på landsväg. 
Rakt fram.
Inga hinder, inget rum till för att andas och ingen tid. 
Jag vet inte vart den här resan leder.
Jag söker inte efter vändpunkter, men hoppas på en rastplats.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0