1, 2, 3.
Idag är det måndag, vilket betyder att det har gått två dagar.
Två dagar sen abiturientbal (blingbling) och allt som hör till dagen i ära.
Den här morgonen syftar jag främst på skorna.
Om värken i fötterna inte försvinner inom ytterligare 24 timmar ser jag till att gå ut i kroppslig strejk.
Varken morgonpromenad eller cykelutflykt.
Det här är som den längsta tänkbara bakfylla.
Ett rent helvete, men tröstande/förträffligt//vackert när du inser de bakomliggande orsakerna.
Jag ska inte försöka att beskriva själva dagen i sig.
Det finns det ingen anledning till.
Ni som dansade förstår.
Ni som har dansat förstår.
Ni som ska dansa kommer att förstå.
Om alla ni som kategoriserar sig som mitt i gröten - förståelse finns nog hos er också.
Tänk på den första barndomsförälskelsen.
Kommentarer
Trackback