SOMETHING THAT YOU SAID
"We plan to be in the studio recording in August, yes August,
oh month of moonlight and crawfish.
We will let you know just a tad later on where/what/when/who/hum".
We will let you know just a tad later on where/what/when/who/hum".
(tack. Något nytt. Som ett par ouppackade röda finskor som bara längtar efter att få gås in, mil, efter, mil, efter mil. Och så var det det där med kräftor. Kräftskiva).
MUSIC MAKES TH PEOPLE COME TOGETHER
Och om det inte vore för SMHI's väderprognos som tyder på nederbörd,
(i vilka mängder spelar ingen roll)
hade jag nog stått där, barfota i leran och charmant dansat i takt med regndropparnas smatter i mot,
mer eller mindre, vattentäta tälttak.
Hur som. Emmabodaplanerna läggs åt sidan.
Men Kvinnor - Way Out West?
MADE IT TO THE CAPITAL
Spontanitet.
(och är det ingen som kan tänka sig att vara spontan i Göteborg? Spontana omkring på ett nöjesfält och kanske spontant få för sig att konsumera alkohol och köra radiobil? Spontan spy på grund av olika faktorer? Tänk på saken).
MAKING MAGIC
resulterade efter en timmes skitsnack i en mörklagd China-salong.
Och jag har inte det minsta dåligt samvete
att jag satt och småsov under tiden Halvblodsprinsen
rullade på bioduken (lugn, bara lugn).
Det var trots allt andra gången på mindre än en vecka SF bjöd in till
2 timmar och 33 minuters
blod, svett och tårar.
Och, enligt min smak, alldeles för mycket, hm, snusk(?).
Hur som. Har kommit fram till att lägga pågående bokprojekt (plural) åt sidan
och väja plats för sträckläsning utav Deathly Hallows.
För sjuttioelfte gången.
BECAUSE OF YOU
Correns förstasida bjöd på en trevlig överraskning (eh, det var på tiden).
Winnerbäck får Taubestipendiet.
22.40
Omotiverad.
Oinspirerad.
Ofokuserad.
Skriver opublicerade inlägg som blir till utkast.
Omsluter mig själv i onödighet.
(inser att det enda som får det att krypa i kroppen är familjekryssen i Hemmets Veckotidning, ett gammalt exemplar av en förlagd rubiks kub (ger mig fan på att någon jävel har bytt plats på en grön klisterlapp - införskaffar en ny under veckan) och Kom Änglar).
FÖRENAD. HEMMA. FATTIG(ARE).
KLARVAKEN VID 06.38
Huvudstad. Hepp. Huvudstad. Hepphepp.
BIG CITY LIFE
Vardagslyx är att springa bakom vedboden och fylla frukostskålar med solvarma smultron.
Det är att kunna duscha med öppen dörr. Plocka i ordning i sin egen oordning. Sms-beställa från Danmarks spritsortiment. Sova på diagonalen i en 2,20 säng.
THIS NEW HOBBY OF MINE
Syssla: Close/Play/Open. Close/Play/Open.
Har fortfarande inte riktigt bestämt mig för om jag ska sätta i mördarrullen på tre timmar, invänta Walk The Line på TV3 eller slänga ihop en ryggsäck och köra ett spontanåk med raggar-Volvon till Stockholm. Tål att tänkas på.
23.30
Ryhtm och slag.
Ett slags oregelbundet mönster.
Förtroendeingivande och inbjudande, men jag säger nej.
Mänskliga beteenden som äter upp dig utifrån och in.
Vi föddes med känslor.
Kroppen fick vi där till.
Jag borde sova.
Dagarna blir bara längre och tankarna hinner bli fler.
Jag borde verkligen sova.
ÖRONGODIS. ÖRONGODIS. http://www.myspace.com/darjelin
THE WAY YOU MAKE ME FEEL
Har omfamnat kvinnan utan att inse att det där, det var vårt sista "vi ses" på bra lång tid.
Så nu grämer jag mig över att vi inte kommer höras vid på annat vis än via mail, och att jag inte slog till och köpte den där vansinnigt snygga koftan,
Fan. Idag behövs en riktigt tonårsfylla.
Kullerbyttor i gräset för att tillrättavisa alla upprivna känslor som löper amok i kroppen.
Kvinna, du har drivit mig till vansinne. Åk inte. Jo, förresten. Åk!
Go, go, go.
Du vet vart jag finns.
PÅ GRÅBRÖDRAGATAN FINNS BÄTTRE UTBUD AV FILMER ÄN DET GÖR I LINKÖPINGS SAMTLIGA HALVT NEDLAGDA VIDEOBUTIKER
Avstånd ifrån köksbänk till tv-soffa: 18 meter?
Trots krypavståndet så är filmtugget slut innan Changeling ligger i DVD-spelaren.Va, va, va?
(i övrigt var det en väldigt sevärd film).
FIVEHUNDREDTWENTYFIVETHOUSANDSIXHUNDREDMINUTES
525,600 minutes
525,000 moments so dear
525,600 minutes
How do you measure, measure a year?
In daylights, in sunsets,
in midnights,
in cups of coffee?
In inches, in miles,
in laughter,
in strife?
In 525,600 minutes
How do you measure a year in the life?
525,600 minutes
525,600 minutes
525,000 journeys to plan
525,600 minutes
How can you measure the life of a woman or man?
In truths that she learned, or in times that he cried.
In truths that she learned, or in times that he cried.
In bridges he burned, or the way that she died
How about love?
Measure in love
Seasons of love
KONSTEN ATT FÖRDRIVA TID I LERA
En handfull timmar försvinner i en sovsäck lika snabbt som en låt avverkas på Pampas, och sex nätter är alldeles för kort tid för att leka festival.
Heja Hultsfred.
När kvällens sista solo har lagt sig över öltält och nedtrampade festivalområden är det ingen som överväger sömn. Tvärt om. På Hultsfred har du två alternativ.
1) Antingen går du och lägger dig när spriten tagit slut (vilket den har en tendens att aldrig göra) eller 2) så somnar du inte överhuvudtaget.
Heja Hultsfred.
Du är mer eller mindre berusad/alkoholiserad/hög hela tiden (inser att promilleruset i kroppen faktiskt kan bli så när som beroendeframkallande), gissar bajs och diskuterar optimal njutning med romerska bågar och polkagrisar (får man ta en tugga?)
Heja Hultsfred.
Det är långa nätter och sex kilo regnvatten i ett par gummistövlar du mot all förmodan inte minns vart de kommer ifrån.
Heja Hultsfred.
Efterklok finns det inget som heter, men det är så här i efterhand rätt fascinerande hur jag kommer på mig själv med mina egna bortglömda kommentarer och citat. Och andras också. För all del.
Hittad min överföringskabel. Det är en början. Dock så är det pinsamt hur få bilder på lera, tomburkar, sex och rock n' roll jag tagit. Tar resten. Imorgon.
6-7-8-9-10-11-12/7
Isolerar mig på obestämd framtid på källarplanet.
Hör av mig till mamma, borstar tänderna (riktigt river runt i hela käften) och inväntar en veckas förtjänad baksmälla.
24 HOURS
Det är hemskt om alla drar med sig, och lämnar, lika mycket kraffs som vi tänker gör.
Sveriges största soptipp.
Eller fyndhörna?
Kamprads utställnings-x och förlagda julgransbelysningar är inget jämfört med det här tror jag.
(packa var det ja. M-å-s-t-e-p-a-c-k-a-!).
PARIS. NOR DUBLIN. SMALAND IS THE S.
Och här sitter jag hemma och dricker Pure Rooibos.
Får helt enkelt skylla på att jag mådde så jävla illa efter en påse Göteborgs Rapé
(tjejer ska inte snusa. Tjejer tål inte att snusa. Bakläxa).
Eh.
DET HÄR INLÄGGET KUNDE HA BLIVIT ÅRHUNDRADETS KLYSCHA.
TOOK A CAB AND DON'T REALLY KNOW WHERE I WENT
Kanske har vi fått för oss att taxi är det säkraste färdmedlet hem för oss oskuldsfulla småflickor att ta sig hem, efter att ha förstört fötterna i för trånga skor, på ett dansgolv som alltid kan konsten att spela världelös musik, som alla ändå tycks dansa till? Hm. Det är de banorna jag har tänkt i. Fel banor? För 122 kronor får du nu mera en resa som liknar det körande en exalterad femåring skulle prestera första gången han sätter sig, sockerhög på sockervadd, bakom ratten på Lisebergs radiobilar. Skumpigt, okontrollerat och bara för att det är så jävla häftigt att köra bil.
1) Du vinkar in en bil (gör det sådär NY-snyggt), öppnar passagerardörren och hamnar mitt i något som jag skulle vilja referera till bakis-mat, men som för chauffören säkerligen var kvällsmat. Munnen proppad med pommes och en coke-to-go försöker han få ut sig något i stil med "Vart ska du?". Uppger hållplats och fanskapet...
2) ...gör en U-sväng på Storgatan och börjar köra åt helt fel håll.
Frågande: Jaaaahaa? Håller de på och bygger uppe vid Slottet?
Han: Va?
Frågande: Ja, eftersom att du kör åt det här hållet (enligt mig en omväg som resulterar i att några extra slantar tickar in för honom). Barhäll ligger ändå åt andra hållet.
Han: Å. Förlåt. Jag uppfattade inte vart du skulle.
Eh, jaha, o-o-o-kej? Hade han tänkt att släppa av mig i Bestorp kanske?
3) Gör en ny U-sväng. Fortfarande mitt på Storgatan. Försöker rädda situationen snyggt och räcker över sin transfettsnedkladdade påse. Vill du smaka?
4) Resten av resan överröstas han inte av GPS'n (som mot alla odds ändå inte är igång) utan får lyssna till en desperat tonårsröst som inte vill annat än att komma hem, skicka iväg ett dussin fylle-sms och somna i en iskall dusch.
5) 300 meter till ytterdörr. TVÄRBROMS! En och en halv minuts inväntan på att, varken pensionär eller zebra, utan Mr. Igelkott ska ha en chans att ta sig över vägen.
Nej. De där 122 kronorna kunde gått till välgörande ändamål. Barnen i Afrika eller fyra mjukglassar med nötkross från B.
I övrigt så var det en mycket fin kväll. Det är dessa tillfällen man måste ta tillvara på. VI kör i kväll igen.
12.10 och en tafatt uppdatering
Så. Nu går jag på semester.
Det måste vi fredagsfira.
Några buteljer rött och finskor.
Ett par uteserveringar och dansgolv vart vi än går.
VI AVLIDER I DEN HÄR VÄRMEN OCH KÖPER GÅRDAGENS JORDGUBBAR FÖR 9 KRONOR LITERN.
Först idag kom jag till insikt med att en utav tidernas mest kompletta kvinnor packar ner halva sitt tonårsrum för 365 dagar i Australien. Det kommer bli många, och åter mängder, med frankerade kärleksbrev.
