ONE STEP FORWARD. TWO STEPS BACK.
Strävan mot ett mål
blir ett liv från distans.
Att ta avstånd från verklighet.
Ljuset förför, men mörkret håller fast.
Vart ska jag falla?
Vem ger?
Vem är villig att ta?
Det blir ett medelmåttig mellanting,
helt utan substans.
Så mycket kärlek.
Ett faktum.
Jag har aldrig känt mig så ensam.
Kommentarer
Postat av: sanne
så vackert. så jobbigt familjärt.
Postat av: Hanna
Det är hårt.
Trackback
