A - B - N - A

På en skala, hur svårt kan det vara att klippa sig själv? Gaah, sjukt svårt! Jag gjorde ett misslyckat försök till toppande framför Eva och Adam (som i övrigt måste vara den söstaste serien som producerats).

Ett samtal till någon av de lokala frisörerna får det bli istället. Någon måste ju vara villig att sätta saxen på rätt ställe och göra ett klipp. Själv är jag nog, innerst inne, för mesig.

"Hanna - nu får du röja upp".

För ovanlighetens skull har det faktiskt skett under i hemmet. Efter mer än ett halvår utan varken gardinstång eller nattduksbord börjar mitt krypin likna ett bebott tonårsrum. Fräscht. Och för att vara aningen skrytsam - nattduksbordet borrade jag (i princip) upp på väggen med inget mindre än egen vilja, eller rättare sagt, våld. Våld löser allt. Sant.

Jag bugar  för gårdagens afton. Det var ett trevligt sätt att fira 18årsdag. Och jag tackar allra hjärteligaste för uppvaktningen från alla håll. Familj. Släkt. Vänner.

I själva verket så hade jag inte planerat mycket mer än en skön hemmasittarkväll framför Melodifesten, iklädd flanellpyjamas och tofflor. Men icke. Det spontana i Karin, Cillan och mig vaknade till liv. Kvällen tillbringades överallt och ingenstans. Fram och tillbaka. Upp och ner. Ut och in. Bak och fram. Efter - låt oss kalla det - fylletallrik (i brist på ord), långpromenader i high heals, fnitterhets och matlagning somnade jag alldeles för sent. Men som jag brukar responerar - det har inte varit en riktig utekväll om man kommer hem innan morgontidningen ligger i brevlådan. Och minst sagt - igår (idag) var en typiskt sådan afton! Eller ska jag ta mig friheten till att säga "En JallaJalla kväll"? Mums.

Nu ska jag sova.

Sverige är befolkat av 8 527 036 invånare, en liter mjölk kostar 5,49 kronor och Mandela blir friad efter 27 år i fängelse. Tioöringen försvinner, Greta Garbo avlider och Sara och Johan toppar listorna över de mest populära namnen. TV4 premiärsänder, Pretty Woman fångar allas hjärtan och Hanna Ebba Charlotta Wessman föds, den 12 mars, 19.36. Och här står jag nu? 18 satans år. Vart ska detta sluta?

Dagstripp till grannstaden. En mycket trevlig vistelse kring alléer och spårvagnar. Införskaffade diverse småpryar och ett oerhört lugn. Linköpings gator, twister och hunger har den senaste veckan skapat tumult i hjärnhalvorna. Och nu sitter jag här och allt tycks börja om från början. Jag fattar allt och ingenting. Och istället för att ens göra ett försök framför "andra chansen" underhåller jag mig med bilder. Från nyår. Smärtgräns.

Det är mysigt med vårsol. Punkt.

Sovmorgon. Det är det som gör onsdagskvällarna så otroligt värda, tack vare all överflödig tid som får spenderas precis hur, vad eller när som. Jag snittar med en sömn på omkring nio timmar per natt, och jag börjar inte förrens 11.00 (?) imorgon. Hujedamig! Lyckan blommar ut. Glädjen slår sig till ro.

Och så var det där med ett låtval. Det där med låtval.