God fortsättning.
Nyår. Such a lyckad afton! Efter en del krux så inleddes aftonen hemma hos Filip Sköld (ni vet, grabben, also known as en av mina bästaste?). Under dagens gång hade han, jag, samt allas våran Doffe pysslat med mat och dukning. Spontana förrätter (ihop slängda cirka en halvtimme innan kalaset började. "Fan, vi satsar. Lite bröd, ost, någon oliv eller så? Kanske en gnutta korv och en bit soltorkad tomat?"). Bruudsen anländer och festen kan dra igång. Trerätters (orgasm. VARNING. Matorgasm!), gott att dricka (Caribbean Kick - hur låter inte det? Ljuvligt tjejer. Ljuvligt!), trevligt sällskap (till och med vuxenbesök) och andra fräscha grejer.
Efter, plus/minus, fyra timmars förfest (ja, jag får nog kalla det så) pallrade vi oss vidare, på cykel, i kylan, mot staden. Till Johan. En minst sagt sprakande afton. Bubble. Raketer. Smällare (inomhus?!). SNÖ! Oh ja, mycket, mycket, MYCKET mer! Danke, tack och wow!
De inledande dagarna på 08 har varit typiskt sega. Jag har fullkommligt nördat (och nu snackar vi 5-6 timmar i sträck. Dagligen) Tomb Raider. Jag fattar inte vad det är med mig och det starka bandet. Inte nog med att det är det första spelet (nu snackar vi grov grafik, första PS-konsolen och kroppsformer á la Madonna under 80-talet), jag har ju aldrig klarat det (som någon, host, påpekade exxtremt tydligt igår). Nåja, en gång för alla så ska jag väl antagligen klara det. Därutav allt spelande. All denna hysteri. Alla dödsskrik som får grannarna att vakna. Snälla, dra en smärtgräns för fan!
Hanna
