Övertydlig.
Egentligen så borde jag gå till kojs. Två timmars sömn är inget som man ska ha som grund för en sjukt nervig, hektisk och sunkig dag.
Tomtefesten igår var väl mer eller mindre ett fiasko. Vem sjutton betalar hundratrettio riksdaler för en halvtaskig lokal (nej, jag måste säga att BQ's gästfrihet slår Platås' torftighet med hästlängder), övergödd med salongsberusade och dynga människor, som under småtimmarna desperat försöker få Mr.DJ to pump up the volume? Nej, förväntningarna var så mycket högre. Men om man ska se det från ett annat perspektiv - den sena natten, och tidiga morgonen, skulle kunna ses som ett uppror mot musikmajens krav angående julavslutningen: Jag har inga vrak här imorgon!
Vrak eller ej, skönsången (gahaha) gick hyfsat. Andra gången gillt så att säga. Eller nej, man brukar säga tredje.
I vilket fall som helst.. Nu är det lov. Om det nu är rätt att kalla det lov. L-O-V(-E). Av någon anledning så får jag alltid för mig att juluppehållet är så(åå) mycket längre än vad det egentligen är. Två ynka veckor framstår som kanske fyra/fem hos mig. Men ack så galet. Galet. Jag blir galen. På mig själv. Ibland så har jag jävligt svårt för att inse fakta. Jag hinner inte tänka innan jag aggerar. Lite så var det igår. Men för att göra det hela ännu lite mer invecklat. Om jag hade tagit mig tid att tänka igenom allt, då, då hade jag aggerat på precis samma sätt.
Hanna
