Slumpmässigt - Untzuntz vs. Dramatik.

Det var inte riktigt det här jag hade tänkt fastna framför.
Tonårsdramatik kryddat med dunk.



Jag hade tänkt mig något mer i den här stilen.


Power till folket. Stå på dig wezzlan.

Fader gjorde precis ett uttalande om att jag måste fått 800 riksdaler för mycket i lön.
Plånboken jublar.
Herreminje'!
Aaaribaaa!
Här märker vi inte av finanskrisen.

Och skål förresten!
Utbringad till anonyma idioter!

http://www.corren.se/archive/2008/11/24/jzllajp1vfl79y6.xml


Förlåt. Igen. Typ.

Vem är jag som står här,
löjlig och trött,
och kommer på mig själv med att vara sveriges mest
inaktiva hobbybloggare?
Baah.

Jag är som en läskedryck.
Riktigt sockersöt, men för tillfället:
Avslagen som fan!
En oacceptabel förklaring.
Det är värt försöket.

MORGONKONVERSATION MELLAN MOR OCH DOTTER

Skickat: Woho - fem timmars skrivande i form av NP. Önska mig lycka till bland papper, koffeinmissbruk och bananuppladdning! Älskar dig!
Mottaget: Tänk Strindberg. Älskar dig och lycka till.
Skickat: Jag tänker. Jag tänker. Jag tänker. Storartat! Bravur!
Mottaget: Bombastiskt min kära dotter, bombastiskt.
Skickat: Det var så det var ja! Då är det bara skrivkrampen jag bör undvika. LÖV YA, XOXO. Och ha en bra dag. Skäll inte ut barnen allt för mycket. De är trots allt bara vilsna själar.
Mottaget: Vilsna är ordet.

Jag skrev, och jag ger mig katten på att ingen kan motstå en krönika där man liknar livets formning med en gräddbakelse. Smaka på den!


RAPPORTFRÅNMITTHJÄRTABLODSVETT&LITEMERBLODKATTEN

Någon: Här. 2 liter kärlek. 
Svar: Vad ska jag med det till?
Någon: Drick.
 
Ett glas.
2 deciliter senare.

Svar: Kan du inte göra mig sällskap?
Någon: Nej - det leder ingen vart.
Svar: Du är precis som jag.
Någon: Hur menar du?
Svar: Gör mig sällskap.


Fysiskt sett så hamnar jag alltid i dessa återvändsgränder.
Jag antar att jag bara behöver lite värme.


BETTER BE

Fickorna har nog aldrig varit så tomma på idéer som nu.
Intryck. Avtryck.
Vad fan är det här för skit?

Förresten så har jag lyckats återfinna en gamal vän. Det var evigheter sen senast. Varför blir det alltid så? Människor jag håller av, eller en gång hållit av, har en tendens att ströva iväg. Eller så är det jag som släpper taget. 
Hur som helst.
Nu sitter vi här och missbrukar te och knarkar minnen.
Hon sjunger för mig. Jag bara njuter.
Lyssnar.
Damen heter Anna.
Anna med T.
Ternheim.


RSS 2.0