1, 2, 3.



Okej. Det här är inte rättvist. 
Idag är det måndag, vilket betyder att det har gått två dagar. 
Två dagar sen abiturientbal (blingbling) och allt som hör till dagen i ära. 
Den här morgonen syftar jag främst på skorna. 
Om värken i fötterna inte försvinner inom ytterligare 24 timmar ser jag till att gå ut i kroppslig strejk. 
Varken morgonpromenad eller cykelutflykt. 

Det här är som den längsta tänkbara bakfylla. 
Ett rent helvete, men tröstande/förträffligt//vackert när du inser de bakomliggande orsakerna. 

Jag ska inte försöka att beskriva själva dagen i sig. 
Det finns det ingen anledning till. 
Ni som dansade förstår. 
Ni som har dansat förstår. 
Ni som ska dansa kommer att förstå.
Om alla ni som kategoriserar sig som mitt i gröten - förståelse finns nog hos er också. 
Tänk på den första barndomsförälskelsen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0